söndag 22 april 2018

Funtanazza och Ugglor i kikaren

Marguriter, som jag brukar plantera till sommaren, växer vilt här. Stora buskar, som nästan blir marktäckande.


På Campercontakt hade vi hittat en ställplats med tömning i Arborea Lido. Men när vi kom dit var där stängt och där man skulle tömma avloppet stod vattnet dm högt. Vi ställde oss istället på parkeringen intill N39 48 08 E08 32 52


Strandpromenad blev det  som vanligt, men den här stranden hade sand och ett band av uppspolade "bollar". 


Ja vad är nu det här? Verkar vara något sorts gräs, som växer i vattnet och sedan lossnar och snor ihop sig till just bollar. Jag delade på en och det såg ut som torkat gräs. Mjukt att gå på, men ser inte så trevligt ut.


Här var heller inte så djupt och jag var tvungen att prova stranden och vattnet.


Upp och på med badkläder.....här skulle badas för första gången i år. Det var +19 i vattnet och riktigt skönt. Ingemar avstod. 😏


 En polisbil stannade och vi tänkte nu kommer de och kör bort oss eftersom vi stod på en parkering. 
Polisen kunde varken engelska eller tyska, så han plockade fram sin telefon och vi trodde han skulle  översätta via telefonen. Men nej...det visade sig att ca 2 km bort hade de hittat en kropp i vattnet och han visade oss bilder på sin telefon. Vi tror han ville göra oss uppmärksamma på det. När vi frågade om vi kunde stå här, var det inga problem alls. Vi stannade i 2 nätter. Sedan for vi för att hitta en gratis serviceplats för husbilar i Marribiu ca 15 km bort....man måste ju tömma tankarna ibland.
Sedan var det dags att röra på sig igen och nu hade vi ställt in en annan plats vid kusten. Vägen är jättefin, annat än motorvägen till Cagliari vi åkte på tidigare. Ängarna lyser gula, men det är inte maskrosor, utan gula prästkrageliknande blommorna, som verkar vara ogräs här, ser dem överallt och ibland meterhöga.


Vackra vyer även här och det går både upp och ner.

Vi hade ställt in koordinaterna N39 36 49 E08 28 04 men träffade på en skylt som sa stopp!...vi fortsatte för vi måste ju vända bilen.


Vi får syn på skelettet av något stort hus.....vad kunde detta vara?


Kom så till slut ner på en plan där vi kunde vända.  Colonia Marina di Funtanazza  hade en gång i tiden varit en sommarkoloni för barn till gruvarbetarna. Den invigdes 1956 och stängdes 1983. Det har nog varit ett paradis för de barn som fick komma hit.... idag är det bara ett skelett av byggnader .


Så tråkigt att se hur det förfaller. Här fanns även pooler och salta bad.


Vi tog en runda i omgivningarna och en titt på den förr så fina stranden med jättefin sand. 
Det enda liv som finns här idag är alla hundratals getter som går på bete.


Det blev bara ett fika-stopp, sedan fortsatte vi till en annan by lite längre bort. 
Platsen är privat och att övernatta här rekommenderar vi inte, även om den finns med i Campercontact. 
På vägen dit fick vi syn på något som flög förbi oss
Ingemar stannade och jag fotade....och det vi såg var en MinervaUggla....faktiskt första gången jag ser en livs levande Uggla.


Den höll oss senare vaken halva natten med sitt ropande.



I natt har vi stått i hamnen eller snarare vid en parkering där de sätter i sina båtar. I den här byn har vi internet, men det är inte alla platser det funkar på.
Idag har vi haft +21 och nästan ingen vind alls.

Ser att många svenskar är på väg hem nu.....kanske därför vi inte ser en enda svensk husbil här på ön, synd för här finns mycket trevliga platser. 
Ha det gott i sommarvärmen, som ni fått där hemma.





fredag 20 april 2018

Fåglar och Tharros, en antik stad


Vaknar till en ny dag med sol, men något blåsig. Enligt väderrapporten så ska det bli regn fram på eftermiddagen. Vi börjar med en tur på stranden. Den består inte bara av småsten, på sidorna finns lite lava-klippor, som används av fiskare.


Vi har ännu inte varit till några grottor, kanske för att de flesta bör man åka båt till. 


Vi får lite sällskap av ett par husbilar från Schweiz, men det är inte många husbilar vi ser till. 


Vägen fortsätter förbi restaurangerna och vi tar den vägen även om den ser dålig ut på sina ställen.  På sidan lyser lila blommor och naturen påminner lite om Öland.


Det blir ordentligt skumpigt och ingen väg vi kan rekommendera, men vi fortsätter.


Plötsligt stannar Ingemar och får upp kikaren....han hade fått syn på en Tornfalk. Inte lätt att zooma och fota....men jag fick en bild när den kliar sig, innan den lyfte och flög bort.


Inne i buskarna fick han också syn på en Hämpling, men samma här de är snabba i sina rörelser så bilden blev suddig...eller så beror det på att fotografen inte kan hålla kameran stilla. 😏


Efter en mycket skakig tur kom vi till slut ut på asfalterad väg igen. Nu hade vi siktet inställt på den antika staden Tharros i södra änden på Sinis halvön. 
På flera ställen har vi blivit tillfrågade om att köpa ost, men alltid avböjt. Nu sålde de ost på parkeringen och Ingemar fick med sig smakprov till mig. Det blev en typisk Sardinsk ost, ganska lagrad och med mycket smak, för 12€/ 7 hg.


Det kom en rejäl regnskur precis när vi kom, vilket gjorde att vi fick vänta en timma i bilen, innan vi kunde gå iväg....klädda i stövlar och paraply för säkerhets skull.


På torget hittar vi den 2:a av landets äldsta kyrkor San Giovanni di Sinis från 600-talet. Därifrån var det en bra bit att gå för att komma till Tharros, men vi behövde ju motion så det var bara att traska på, vi ska upp till tornet i mitten av bilden.


Inträdet för oss pensionärer var 4 €/pers. 


Badhus hade de oftast flera stycken och här var resterna av en av dem. Tharros var en viktig stad, men övergavs runt 1070 talet och nu byggde man istället upp staden Oristano.


Vi har besökt många utgrävningar av gamla bostäder, den här imponerade tyvärr inte speciellt på oss.


Resterna 2 kolonner,var det enda som var kvar efter en kyrka. I bakgrunden börjar ovädret, som skulle komma, att torna upp sig och himlen började bli svart.


De hade rejäla gatstenar på den tiden. Strax innan vi hade sett allt började det regna och vi fick användning av våra paraplyer.


Det blev för mig en "långpromenad" på ca 3 km och det kändes i ryggen, men skam den som ger sig.
Blommor finns det gott om och vallmon lyser röd.....


....och ett helt fält av vita Isblommor.


Det var den dagen, nu ska vi leta ställplats i regnet. CamperContact är till stor hjälp. Trots regn så är det +18 gr men i morgon ska solen skina igen.





torsdag 19 april 2018

Mot Sardinien

Klockan 9 på måndagsmorgonen var vi på plats och kunde hämta ut våra biljetter till Sardinien. Ingen trängsel på färjan ....vi var endast 4 personbilar, en mindre lastbil och så vi.


Samtidigt lämnar även den stora "lyxbåten" hamnen. Kan undra vilka som var ägare där? Vi såg bara män ombord.


När vi lämnar Bonifacio, får vi se grottan som finns i berget. Dit kan man bara komma båtvägen. 


Vi får också se hur husen klättrar på yttersta kanten, fantastiskt hur de kunde och kan bygga. Pilarna visar Kungens trappa, som jag tog mig ner och upp för. 
Det blev en ordentlig träningsvärk efter den promenaden. 😊


Överfarten gick jättebra och vi kunde sitta ute och njuta av  solen. Hamnen i St Teresa är inte stor.



Vi kör efter kusten och har ställt in "Berit" på en ställplats. Kusten är inte lika vacker som på Korsika, men vägen är riktigt bra.



Vi hittar parkeringen, några skyltar visar att det är förbjudet att campa, men vi ska ju bara parkera för natten. 😀


Polisen kom förbi och de brydde sig inte om oss....kanske för att det är tidigt på säsongen. Ute vid restaurangerna har de börjat att fixa inför badsäsongen.


Vi tog en kort promenad till stranden och här finns ingen sandstrand....nej hela stranden bestod av små, små stenar....några slank ner i fickan och får följa med hem....som souvenirer. 😁


Dagen därpå fortsatte vi mot Sassari och nu blev det motorväg....men vilken dålig motorväg sen... det var så mycket hålor och dålig asfalt, så vi trodde bilen skulle skaka sönder.



Efter ca 30 km var vi ordentligt trötta på motorvägen och svängde av mot Pozzomagiore där jag sett att det skulle finnas tömning och vatten. Stannar och äter, samt passade på att duscha, när vi nu kunde fylla på vatten. Med tömd toa och vattenfyllda tankar for vi vidare. 
Vägen är mycket bättre än motorvägen och vi åker genom ett vackert landskap, som påminner om Portugal, med stenekar och korkekar och massor av vackra blommor.


Har man åkt på Korsikas vägar, utan räcken, då blir man glad när man ser sådana här räcken, som finns vid alla kurvor och branter här på Sardinien.


Nu kan även Ingemar njuta av utsikten och den vackra naturen. Jag med kameran i handen, som jag ibland glömmer bort.


När man kommer in i byarna så kan det bli trångt...mycket småbilar parkerade överallt.


Fortfarande finns den gemensamma brunnen, som oftast fanns på torget, kvar i byarna. Här hämtade man förr sitt dricksvatten och jag tror att man fortfarande kan dricka det här.



Vin produceras i alla länder här nere och Sardinien är inget undantag. Vi ser inga jättestora odlingar, som i Frankrike och Italien, mera som för eget bruk. Nu äntligen får vi se grönskande vinstockar.


Vi gillar ju fricamping och även andra natten hittar vi en sådan, nära en strand. N39 53 50 E 08 35 21 Tyvärr så var inga restauranger öppna här heller och vi fick hela parkeringen för oss själva. Stranden här består av stenar stora som risgryn ungefär. Det ser ganska brant ut och vågorna slår kraftigt in....blir inget bad här.


På kvällen kunde vi njuta av en fin solnedgång....även här blir vi själva.


Sträckan mellan parkering Stintino och Fricamp är ca 125 km


Vädret har varit helt perfekt sol och +20 grader.